Bonnbönan

Om en vecka den här tiden har jag haft konserten. Då är den färdig. Förbi. Över. Klar.

Juletider. Vi hade precis fått jullov och hängde på Café Linné. Följt av lektion i grisens anatomi på ICA Maxi. Nästan precis ett år sedan!

SNÖÖ!!!! På skidor i fräsig nyinköpt skidstass. När vi kom hem tänkte jag flytta. Ved är allt man behöver.

Grease! <3 Och Fredrik <3 Och Ebba <3 Och Vapiano <3 Maaaaaat <3

Nog för att jag dirigerat körsångare och även testat på att dirigera redigt stor kör, samt spelmanslag och hela faderullan men i tisdags tog jag ett nytt steg. Orkester. Kammarorkester för att vara exakt, så det var inte en gigantisk orkester men ändock.

Vilken grej! På 2,5 timme gjorde jag liksom yrkesvalet för resten av livet. Självklart var jag rentav skitnervös innan det var dags. Hur skulle orkestern acceptera mig som ung, "grön", nybörjare och TJEJ? Skulle jag komma ihåg allt? Skulle jag hålla mig lugn? Skulle jag hålla fokus?

Ganska många frågor fick svar. Orkestern accepterade mig, skönt! Dirigent-Thalén hade jag ju redan i hamn och det smittade av sig på de andra. Jag tror att de kan ha tänkt: "litar han på henne så gör vi också det". Tur för mig. Haha. De gav mig konstruktiv kritik som jag i största mån försökte ta till mig, jag höll mig iskall trots att det var lite kaosartat och jag höll fokus. Hurra! Och OM det var roligt!

Är så oändligt glad över att få chansen att testa på olika grejer. Det gör liksom valen lite enklare. Nu känner jag spontant: Javisst kördirigering! ...men orkester är ju inte heller ljusår borta (som jag trodde förut. Har tidigare tänkt "nääää det är ingen idé, det är nog för svårt"). Nog för att det är en lång och svår väg dit men tammetusan, nu har fan själv flugit i mig!

Ingenting är omöjligt.

Jag har just klivit ett steg uppåt i stegen. Känns bra.

Varje morgon bör sjutton inledas med 1,5 timme Bingsjöpolska. Det är ju galet vilken inverkan det har på resten av dagens humör. Man blir ju som lite skuttig resten av dagen med den tunga tretakten i kroppen. Mysigt.

Anledningen till denna trivsamma morgonaktivitet var att mina kära klasskamrater (+ David) får möjligheten att sätta upp Masjävlar på Stadsteatern i Uppsala 4-5 december. Det är coolt! Tills dess ska de lära sig lite folkdans och jag, som ändå har något så världsligt som sovmorgon på tisdagar, hakade på.

Gå och kika på Masjävlar på Stadsteatern - men gå för tusan på föreställningen den 5:e december kl 18 för den 4:e är ni ju på mitt projektarbete (Adventskonserten) minsann! Hojta till om ni vill ha Mas-biljetter för de ordnas via skolan och är gratis. Pjäsen är sjukt bra kan jag tipsa er om. De satte upp den även i vintras på skolan.


Minns inte om filmen är baserad på pjäsen eller tvärtom men hur som haver: ni som sett filmen kommer att känna igen er :-)

Hej och hå, nu är det bara drygt tre veckor kvar till projektarbeteskonserten och det känns hur skumt som helst att det är så nära! Waaaaah!

Mårtens stycke börjar sätta sig i skallen och partituret ska pluggas på ännu mer för att repetitionen med orkestern på tisdag ska gå smärtfritt. Vet jag vad jag gett mig in på? Svar nej. Men det är lika bra det. Jag kommer ha så kul, vara så stolt och känna att jag tagit ett steg till när jag ställt mig framför orkestern. Det är häftigt.

Idag fick jag även hem klänningen jag beställde i veckan för att ha på konserten. Så fin! Satt som en smäck gjorde den också, hurra för det!

Det är fredag men jag är hemma i soffan. Behöver verkligen tvinga mig själv till att vila om det ska bli av och här är jag. Tråkigt nu men skönt efteråt.

Man dör lite inombords. <3



Jan Stenmark är torrare än torrast och för det beundrar jag honom och skrattar smått ihjäl mig. Hjälte!

Woho! Bara ett par timmar kvar tills jag sitter på spinningcykeln på podiet på Aktivéra igen för ett litet gästspel. Känns verkligen hur kul som helst! Lite nervöst är det också. Är ju rätt otränad nu ska erkännas, men attan vad skoj att få klämma på musik, hojta, peppa och känna att lårmusklerna lever igen.

Bra tillfälle är det också för spinning: bästa huvudrensningen någonsin.

Vi ses på andra sidan - svettiga, äckliga, slutkörda och alldeles alldeles underbart cykel-höga.

Ibland är det ju så man blir lite irriterad. I morse ringde klockan 05.50 och jag kände väl lite för att slå någon när jag insåg att det redan var morgon. Urk. Men upp klev jag och till Uppsala for jag. För att inse att BÅDA förmiddagslärarna var borta i Kina. Trodde det bara var en - men ack så fel man kan ha.

Å andra sidan var det tur i oturen för på två timmar har jag gjort ett spinningpass till i morgon och gjort färdigt religionsuppgiften! Effektivt och bra! Skulle jag ha gjort det om jag vetat att lektionerna var inställda och jag varit hemma nu? Nä, skulle inte tro det.

För övrigt måste jag väl ändå säga att det går bra nu. Hela dagen igår var jag lika sprallig som i måndags över allt som händer. Det bästa är att jag haft världens energi i början av veckan och kört på som en liten duracellkanin men idag känns det som lite utav en energisk baksmälla.

Adventskonserten känns det som att jag kommer ro i hamn också. Det kommer bli så snyggt. Nästa vecka ska jag göra det läskigaste och största jag någonsin gjort. Jag ska dirigera orkester. I orkestern på konserten kommer dessutom två av mina lärare samt en av mina rektorer att spela. Det är kul som bara attan! Tjoho!


Såhär känner jag mig nu. Sleep-mode.

Vi fick höra idag att det inte var så strängt med inlämningstiden på vår Islam-uppgift vilket jag tackar innerligt för. Dålig planering, slöhet, brist på ork och för lite tid var några ursäkter till varför jag var väldigt glad att inte behöva skriva färdigt till för en timme sen. En enda diskussionsfråga har jag kvar att knåpa ihop i morgon, sen ska det ur världen. Jag har nyss ägnat 45 min till diskussion om användandet av slöja, burka, etc och rätten till sin egen kropp.

I övrigt har jag varit helt knollrig idag. Räknar ner dagarna till konserten och tänker inte på något annat. Vill inte tänka på annat. Har inte tid att tänka på annat. Det är så sjukt mycket som ska göras innan dess och det mesta kommer faktiskt att hända just på de här futtiga fyra repen som är kvar. En hel del annat får stå tillbaka de här fyra veckorna som är kvar.

Kan inte annat än be om ursäkt till er som eventuellt blir "lidande".

/*Matilda i konsertbubblan som spricker den 4/12 kl. 21.00*

Partituret finns i min hand! Stycket som är specialskrivet för min kör och kammarorkestern. Fantastiskt. Rykande dagsfärskt, färdigskrivet i natt, 13 sidor långt.

Jesus amalia, vad har jag gett mig in på?! Det ska bli så kul att sätta tänderna i det!

Ebba gjorde en lite rolig grej som jag snodde.

Såhär borde min nästa vecka se ut:



Men det gör den ju inte. Imorrn kan ni få se hur den egentligen ser ut.



EDIT: Det är rätt tydligt vad jag vill är stommarna i mitt liv. Bra mat, musik, mysiga människor, kul träning, natur och kreativitet. Receptet för lycka.

På flyget hem till Uppland slog det mig: jag är tammetusan alltid på väg någonstans. Alltid. Det behöver inte betyda att jag inte kan slappna av där jag är för tillfället men det är sällan jag landar ordentligt. Den senaste veckan har jag farit mellan Stav, Uppsala, Åland, Luleå och Piteå. Nu ska jag hem. Fast jag ska ju inte hem. Jag ska till mormor och morfar i natt och åka hem i morgon bitti för att vara hemma några timmar och packa om väskan. Hämta lite rena underkläder och plocka fram konsertkläder för två dagar. Sen iväg och jobba. Därefter till stan, sova i stan, konsert i stan, sen hem. Packa om. Dagen därpå tillbaka till stan.

 

Hysteriskt? Ja.

 

MEN det är ju inte bara rent fysiskt som jag är på väg någonstans utan även i tanken. Så är det för dig också. Eller hur?

 

På sätt och vis skulle man kunna säga att jag lever livet. Jag flänger runt - vilket jag ju gillar – (sitta still = big no no). Jag jobbar med något jag tycker är väldigt roligt vilket inte heller är alla förunnat, allra helst inte när man är 18 år. Dock tar det slut på juldagen men det passar mig: ett 1,5 års-projekt och sedan gå vidare. Jag går sista året på gymnasiet och ska leva loppan i vår. Jag har världens bästa vänner, en stor familj som tycker om mig och en pojkvän jag älskar mest av allt.

 

Det är synd bara att ett ord på tre bokstäver saknas i min vokabulär och hindrar mig från att faktiskt njuta mer av det jag har. N E J stavas det tror jag.

 

- Gaaah, jag har inget liv. Jag hinner inte med mig själv! Utbrast jag en dag på en av mina instrumentallektioner.

- Det är precis det du har. Du har ju för mycket liv!

Det var klokt sagt.

Som vissa av er vet så befinner jag mig i Piteå! Tyvärr åker jag hem ikväll men har haft tokmysiga dagar här uppe.

Just nu är Fredrik i skolan och jag tragglar med en religionsuppgift som ska in på måndag. Dock är det faktiskt riktigt intressant. Vi gör en "examinerande" uppgift på avsnittet Islam och det är allt lite spännande att få förståelse för den religion i världen som får utstå så mycket skit. I vissa fall förtjänar den det, men vilken religion har inte inriktningar och synsätt som resten av religionen inte håller med om? Ja precis. Förmodligen ingen. Det är spännande att få förståelse för, och kanske ändra uppfattning om, saker som förut sett ut att vara helt omöjliga att förstå sig på.

Det finns så himla mycket att säga om religion, och mycket att inte säga.

Förståelse är spännande. Och viktigt.