Bonnbönan

För tillfället befinner vi oss i Uppsala efter ett par rastlösa dygn med spring i benen. Stackars min omgivning ibland alltså. Det går fort att vänja sig vid frisk luft och energikrävande aktiviteter och nu när vi kommit hem har det liksom blivit som att springa in i en vägg av stillasittande. Det funkar en stund. Sen kommer ett litet utbrott i form av energi som måste ut. Det resulterar antingen i att jag ägnar 3 timmar i rad åt att göra studentinbjudningar, att jag ställer mig och hoppar på Fredrik i soffan eller nåt annat kreativt. Han sa åt mig tidigare ikväll: "Gå och ta på dig skorna! Nu går vi på promenad. Du behöver rastas!!".

Sista dagen innan vi åkte hem var jag forever alone på grund av mina helvetesknän som spökade men tänkte att jag vägrade sitta hemma och vänta medan de andra for runt som tettingar i backarna när det dessutom var det finaste vädret på hela veckan. Så jag tog mig iväg till Hemfjällsstugan själv med skotertaxin och var däruppe, mitt på fjället i stormen och solskenet bland väderbitna korta granar. Utan el, utan vatten men med en varm macka och en spännande bok på en renfäll i solen vid söderväggen på stugan. Där var det rätt fint må jag säga.