När ångesten gör en obehaglig comeback
Matilda det är stort av dig att beskriva ångest i bilder! Det är en bra hjälp tror jag, för att kunna se de andra bilderna som finns där, bortom ångesten. Bilder efter att monstret rullat över och bort från dig. Dina bilder och din beskrivning väcker också bilder och känslor hos mig och dina läsare. Tack för att du delar med dig!
ångest kommer väl i olika former? det du beskriver ger en bild av att det händer saker med kroppen, inte i första hand i huvudet. huvudet blir som en förvånad iakttagare som inte känner igen sig i situationen, eller de situationer som kroppen gör allt för att undvika."undvika människor? men de här är ju mina vänner" säger huvudet till kroppen, "finns inte en själ som vill göra mig illa!!!" men kroppen lyssnar inte. och ju mer huvudet försöker övertyga kroppen om att den har fel, desto större blir reaktionen. helt rätt, att bara lägga sig ner och låta kroppens stenåldersreaktion rinna ut. brukar ta en kvart, sen ljuder "larmet över" för den här gången.
nån har sagt att ångesten bottnar i rädslan att förlora allt: tillit, förstånd, vänner, nära anhöriga och själva livet. och i det perspektivet är ångest det mest mänskliga draget vi har och även nödvändigt i små doser. men om ångesten blir så stor att den förstör vår känsla för allt det vi ville rädda, då måste den bekämpas. inte med motstånd utan genom att tänka att det värsta faktiskt kan hända. att ge efter, utan att ge upp. för om vi talar om för kroppen att vi inte har något kvar som vi är rädda för finns det heller ingenting som vi kan känna ångest inför. ibland får man faktiskt ljuga lite för sig själv ;)
Älskade "unge"
Du skriver ett steg framåt, två steg tillbaka.
jag tycker två steg framåt, ett steg tillbaka
stämmer bättre och är fortfarande ok, DETTA TAR TID !!!
Se dig om, vi och många fler finns här för dej.
utnyttja oss gärna.
KRAMAR
Så skönt att du är så öppen! Kram - snart kommer skrutten.
"Katastroftankar"...om jag förstår dig rätt. Bland det jobbigaste som finns. Jag kommer lätt på såna tankar ibland, och då kan jag dra det rätt långt. Känns ofta väldigt onödigt, som att man plågar sig själv nästan. Ibland undrar jag om jag inte blivit skvatt galen^^ Men nä det är inte kul. Jag har börjat oroa mig så mycket för saker och ting, när man börjat fatta vad som verkligen kan hända i livet. Men bara ibland får man lov att oroa sig^^
"Att oroa sig är totalt meningslöst. För om det finns en lösning på problemet så behöver du inte oroa dig, det löser sig ju. Och om det inte finns en lösning på problemet så finns det ändå ingenting du kan göra." - Citat Morrie
"Ett problem kan lösas.
Om man inte kan lösa det
så är det inte ett problem,
utan en faktisk omständighet.
Då anpassar man sig efter omständigheten
och hittar ett nytt sätt att arbeta sig runt den."
- Henrik Hjelt
Jag gillar bra citat:) Därför har jag en sådan kategori på bloggen. Där brukar jag sitta och läsa ibland, då får jag styrka på nå vis.
http://elrl.blogg.se/category/mottoncitatkloka-ordtexter.html