Tittar in genom ett nyckelhål på mitt gamla musikliv.
Sen vi kom upp till Piteå har jag faktiskt varit på två stycken körrepetitioner. Förra veckan ett med Piteå Vokalensemble och idag med Musikhögskolans Kammarkör.
Och SÅ KUL DET ÄR!
Ja, det är det verkligen. Det är mer än 9 månader sedan jag blev sjukskriven och sedan dess har jag bara sjungit på ett bröllop och ett dop, och övat inför dessa kanske en timme. Sammanlagt. Mer än så har jag inte sjungit (förutom i traktorn, med lurarna på högsta volym och allmänt buller runtomkring. Lät säkert jääääättebra). Jag har varit livrädd för att ta mig an musiken igen. Livrädd för att det ska vara ångestframkallande. Livrädd för att komma tillbaka till gamla, destruktiva(!) vanor.
Så var jag på ett rep förra veckan och det var så in i bomben roligt. Jag sjöng bra, läste bra (á vista = direkt från noten) och kände att "ja, nu är det dags att börja igen". Därför bestämde jag mig också för att fortsätta i Kammarkören nu medan jag ändå inte har något jobb och därmed har väääldigt mycket freetime.
När jag satt där på repet idag, framför en av sveriges främsta kördirigenter, i en av sveriges musikhögskolors körer, kände jag att: det räcker såhär. Jag måste inte göra mer än såhär. Jag behöver inte öva min operaröst två-tre timmar om dagen och fokusera 100% på var tungroten håller hus varje gång jag sjunger en aouåeiyäö. Jag måste inte satsa på att gå en musiker-/oganist-/musiklärarutbildning på KMH i Stockholm. Jag måste ingenting. Det RÄCKER för mig att sjunga i en kör och en vokalgrupp för att få mitt liksom.
Genom att sjunga i kör känns det som att jag kan stå utanför och kika in genom ett nyckelhål på mitt gamla musikliv. Kika in men stanna utanför och ändå vara nöjd. Jag har fortfarande nyckeln men har insett att det går jädrigt bra att stoppa ner den i fickan och nöja sig med det lilla hälsosamma.
Kommentarer
Postat av: Håkan
Du kom till samma insikt som jag! Skönt för dig Matilda! Kram!
Svar:
Matilda Karlsson
Postat av: Håkan
Alltså gällande mig själv. :P
Postat av: Sanna
Grattis Matilda!!!!!
Du har kommit långt med den insikten. Var stolt över dig själv och njut av vad du känner och upplever just här och nu.
Det räcker så bra.
Stooooor Kram
Svar:
Matilda Karlsson
Postat av: Emma Roos Lindberg
Uuunderbart :) Så känner jag lite med dansen. Förut hade jag världens press på mig själv, nu dansar jag endast för att det är kul. Så skönt det är. Mitt förhållande till musiken formar jag fortfarande i den takt som går, i den stress som finns, försöka att undvika att falla i blindo och följa strömmen, och istället hitta min väg. Vet att den finns där nånstans ju!^^
Svar:
Matilda Karlsson
Trackback
