Tittar in genom ett nyckelhål på mitt gamla musikliv.
Ja, det är det verkligen. Det är mer än 9 månader sedan jag blev sjukskriven och sedan dess har jag bara sjungit på ett bröllop och ett dop, och övat inför dessa kanske en timme. Sammanlagt. Mer än så har jag inte sjungit (förutom i traktorn, med lurarna på högsta volym och allmänt buller runtomkring. Lät säkert jääääättebra). Jag har varit livrädd för att ta mig an musiken igen. Livrädd för att det ska vara ångestframkallande. Livrädd för att komma tillbaka till gamla, destruktiva(!) vanor.
Du kom till samma insikt som jag! Skönt för dig Matilda! Kram!
Alltså gällande mig själv. :P
Grattis Matilda!!!!!
Du har kommit långt med den insikten. Var stolt över dig själv och njut av vad du känner och upplever just här och nu.
Det räcker så bra.
Stooooor Kram
Uuunderbart :) Så känner jag lite med dansen. Förut hade jag världens press på mig själv, nu dansar jag endast för att det är kul. Så skönt det är. Mitt förhållande till musiken formar jag fortfarande i den takt som går, i den stress som finns, försöka att undvika att falla i blindo och följa strömmen, och istället hitta min väg. Vet att den finns där nånstans ju!^^