Bonnbönan

Ja tror ni kungen kom igår eller? NÄ just det. Falsk marknadsföring kallade vi det när vi satt backstage och i ren bitterhet kom på kungens nya nick: Carl Gustav Knugén. Vi sjöng i alla fall himla snyggt tror jag, trots att kungen inte ville komma. Ja ja.

 

Det är alltid spännande att vara på resande fot med Kammarkör'n och en får vara beredd på det mesta. Det blir liksom aldrig riktigt som vi trott, men vi har alltid så jäkla roligt och skrattar oss igenom det mesta.

 

Saker som igår inte blev riktigt som vi tänkt:

 

1. Kungen kom inte. Ultimata besvikelsen.

2. Det var stopp i ALLA toaletterna. Men det löste sig (haha).

3. Vi alla hann bli sådär härligt dödshungriga och desperata innan våra "matiga mackor" kom upp till det ljudisolerade konferensrummet vi var tilldelade en trappa ovanför bankettsalen. Ett tag tänkte vi beställa pizza med hemkörning bara för att få se ett pizzabud balansera 30 pizzor genom bankettsalen och kanske fråga någon viktig människa: "ursäkta, var ligger konferensrum 2?"

4. Det ljudisolerade rummet ja, där det egentligen inte fanns plats för oss 30.

5. Den tid vi trodde vi skulle vara hemma i Piteå igen var egentligen den tid vi sjöng sista sången i Luleå.

 

Ändå blev det en himla trevlig kväll och det kan ha berott lite på att vi alla visste att i bussen hem var det förberett för Bistro "El primo bass" med öl, vin och snacks. Det ledde till efterhäng hemma hos mig och Fredrik och ett efterhäng som hette duga dessutom. Klockan ett i natt satte jag in en plåt scones i ugnen och klockan tre gick de sista fnittriga gästerna hem med te och scones i magen. Fin kväll!

 

Idag är vi två socialbakiszombies som ser fram emot att gräva ner oss i soffan framför första mellodeltävlingen.

 

 

Svikar'n: