Bonnbönan

Efter min enda lektion idag - en 45-minuters gehörslektion - är jag på väg hem igen för att slänga ihop lite mat, gosa med Mozart, byta om och dra iväg till kören. Vi har rep från fem och sedan ska vi knalla ner till Gallerian på stan och sjunga på deras 5-årsjubileum kl. 20. Det blir spännande!

Gehörslektionen var 45 min vända-ut-och-in-på-hjärnan så nu ska jag försöka ägna en stund åt att vända den rätt igen.

/en med tillfälligt(?) vrickad hjärna

Fredrik och jag fick rycka in och hjälpa Björn, som går ljud-ettan på musikhögskolan, med en skolgrej. Han har i uppgift att spela in akustiskt i stereo. Typ. Så här är vi nu, i Musikhögskolans aula och spelar in Gethsemane. Jag på piano, Fredrik på sång.

Jag märkte att jag saknat att spela. Att kompa. Samspela liksom. Måste skaffa hem en klaviatur till lägenheten...

Jag är hes av förkylning, har sovit sex timmar i natt och trött i kroppen men ändå lyckades jag uppbåda krafter på sången som krävdes för att stärka mitt sångsjälvförtroende ett snäpp!

Sånglektionerna är alltid bra, givande och peppande. Och lite konstiga, idag stod jag med ett papper i munnen och höll fast min tunga. Tydligen ställer min dialekt till det så att mina a:n har gjort att jag inte haft så mycket höjd tidigare. Tungan står på prio att få ordning på nu, för det ger resultat när den är där den ska. Alldeles nyss har jag, första alten med trestrukna c som högsta ton, visat på ett register gott nog för en mezzosopran genom att plocka en halvton till sedan förra veckan.

Så härmed säger jag: hej trestrukna f! Nu vill min röst vila.

Och varför vill man då upp och pipa på de där höga tonerna som inte ens låter fint? Jo, för att för varje ton man plockar med piprösten har man fler toner att sjunga snyggt på, enkelt förklarat. För helt plötsligt känns det där trestrukna c:et (som förr var det högsta jag kunde pipa fram) inte lika svårt. Det är ju trots allt en kvart lägre än jag nyss sjungit. Därför vill man (jag) plocka höjd!

Hej och hå!

Hej hej!

Varannan vecka har vi nånting i skolan som kallas för gemensam sång. Det är ett substitut till Kammarmusik för oss sångare eftersom alla andra har små blåskvintetter och stråkkvartetter och dyl.

På den här tiden sjunger vi för varandra i små konstellationer - solosånger och duetter med olika slags komp som kommer in från vår egen klass och hjälper oss. Pianister, gitarrister, cellister osv. Kul! Det blir liksom lite roligare att göra saker tillsammans!

Snart smiter jag hem för att möta upp Fredrik, dra iväg till Kallax och flyga till Uppsala.

En förkylning har attackerat Fredrik och mig inatt. Riktigt pisstråkigt faktiskt. Ont i kroppen, svid i halsen, huvudvärk och nästäppa. Trestrukna e känns väldigt avlägset inför dagens sånglektion.

Men i eländet så behöver jag ha något roligt att berätta för er och det har jag också! Men det får vänta till efter skolan när jag har lite mer tid. En rolig sak som innefattar självaste Benny. Och en Kalle också.

Nu fick ni nåt att klura på!

Vi har varit på blixtvisit i Uppsala ikväll och repat med UAK inför Zürich-resan. Kom ner strax innan repet och nu lyfter vi snart igen för att fara hem till norr.

Vi är trötta som getter så vi hörs imorrn istället!

Hurra!!

Jag fick besked idag om att de antar mig till Kammarkören! Så härmed är jag med i Musikhögskolans Kammarkör! Så himla roligt - jag är verkligen hur glad som helst åt detta!

Dessutom är det snabba puckar för redan imorgon kväll är det dags för rep, spännande. Det blir mitt femte år i rad tror jag där jag firar min födelsedag i ett musikaliskt sammanhang. Alla år förutom förra året dessutom i körsammanhang. Förra året, på min 18-årsdag, spelade vi spetsshow på och jag stod som konferencier på UKK för en "show" signerad "Tianjin Experimental High School". Det var en annorlunda dag det med.

Imorgon är det alltså dags för Piteå Musikhögskolas Kammarkör, ett nytt kapitel i mitt musikliv att starta!

Tjohoo!

Nya ämnen ploppar upp lite här och var och idag hade vi vår första repertoarkännedom. Ett ämne som ska "fylla igen alla luckor" mellan andra ämnen. Vi ska få kännedom om basrepertoar för alla instrument och bli mer aktiva och medvetna musiklyssnare - typ. Det innebär att vi lyssnar igenom repertoar, reflekterar över den osv och i slutet av terminen har vi någon form av igenkänningsprov. Stycken spelas och vi ska ha full pejl på vem som skrev, om det är violin- eller violakonsert (tex), vad stycket heter/har för nummer, samt vilken sats det är. Det är rätt spännande faktiskt, men jag anar att mitt musiklyssnande kommer att ta en vändning. Mindre Coldplay och jazz och mer hornkonserter och Brahms, för att bara nämna en liten bråkdel.

Ett mysigt ämne där vi lyssnar grundligt på musik och dricker te.

Annars har jag just haft individuellt gehör som förberedelse för grupplektionerna. Vad som är jobbigt med ny skola och nya lärare är att alla lärare har olika sätt för att lära ut och precis så är det nu i gehörsläran. Här ska det bytas taktik HELT och som sångare är det inte helt enkelt. Wää. Men det blir nog bra så småningom.

Jag har precis klivit ut från min första sånglektion här på Framnäs och det var verkligen hur kul som helst! Det är roligt att få röstcoaching och allra helst när läraren i fråga redan på en gång känner och hör vad som är möjligt och stakar ut ett mål.

När det gäller sången har jag alltid sett mig själv som en alt (lägre tjejröst med andra ord) och allra helst när jag sjungit solo har det varit läskigt att fara omkring på höjden och jag har trivts absolut bäst i lägre partier. Men nu när jag sjungit mycket klassiskt och fått lite annan teknik har höjden plötsligt inte känts lika obehaglig - och där har även körsången gjort sitt!

Nu ska det visst bli nya tider. Idag var jag helt plötsligt uppe en ters (tre toner) högre än jag någonsin varit på ett omfångstest, tack vare en liten liten ynka teknisk grej med tungan som förändring, och ännu högre är det möjligt att komma om jag är varm och uppsjungen. Och övar som tusan - och ju högre upp man kommer, desto högre upp finns det bra möjlighet att sjunga snyggt.

Så, om den här kapaciteten inte visar sig vara falskt alarm, sångläraren inte hade helt fel med vad hon hörde och trodde, jag har en vilja och övar flitigt och rätt och tror på mig själv. Ja, då har jag ett år framför mig där jag har möjlighet att förvandla mig själv till sopran. Åtminstone en mezzo.

Och gissa om jag ska försöka!

Kämparglad tjej som är ledig resten av dagen: