2800 poäng och 62 kvm
Betygen är satta nu och jag känner mig ungefär lika urlakad som en urvriden disktrasa. Allt detta slit i tre år - och så är det över så plötsligt. Hela eftermiddagen har jag förgäves försökt komma på nån uppgift som ligger och dammar helt bortglömd. Det fanns ingen sån. Mina slutbetyg är satta. Läskigt. Betygen jag ska leva med resten av livet men förhoppningsvis inte ha nytta av med tanke på att jag vill plugga musik.
2800 poäng senare liksom.
Vad som glädjer mig nåt alldeles fånigt mycket idag är att Fredrik nu skrivit på kontrakt för vår lägenhet i Piteå som vi får i juli! Tjohoooo! En tvåa, en trappa upp, på 62 kvadrat med balkong ut mot en liten skogsdunge och ett villaområde. Mys!
Och på fredag kommer han hem - karln min!
Titta förresten också vilka som blivit kompisar idag...
Lillfisen
Lille Mozart är en charmig typ ska ni veta! Han är inte bara söt utan en otroligt trevlig och förnöjsam liten varelse. Är ute mycket och springer, busar som en galning och sover hos mig på nätterna.
Två konserter, en öl och en pizza
Ja, ungefär så såg mitt firande av min och Fredriks årsdag ut. UAK har haft två korta gratiskonserter i Parksnäckan i samband med Linnéfirandet ikväll. Lite dåligt med åhörare bara, men men.
Efter första konserten blev det en öl och en pizza på åkanten i väntan på den sena konserten - inte dumt alls! Dessutom blev 8 dagar gamla halvbror Tim kulturberikad med en försomrig låtskatt under kvällen. Det ska börjas i tid!
Nu ska jag hem och mysa med min kattbebis. Förhoppningsvis har han saknat mig lite. <3
Hur söt?
Min bebis
Mammsen och jag hämtade honom i Uppsala i morse och HELA vägen hem sov han gott på mitt bröst, utsträckt och nöjd. Lillgosen <3
Nu har han fått hälsa på Alladin, lekt runt, käkat lite och spanat, för att sedan totaldäcka igen. Hihi. Am in lööööv. Vill att Fredrik ska få komma hem och gosa nu också!
Tillskott
Jag är snart på plats i Uppsala för att hämta hem den lilla missen som ska bli vår idag! Myspys!
Fredrik och jag firar ett år tillsammans idag, helt otroligt hur tiden springer iväg samtidigt som det känns som att det alltid varit såhär :)
Jag älskar dig mitt hjärta.
Avslutningsmys hos hönsmamman
Igår började ett av många avsked skulle man kunna säga. På kvällningen var hela klassen hembjuden till vår egen hönsmamma, vår underbara svensklärare som vi haft i tre år, på mat och prat. Åh vilken mysig kväll vi hade! God mat, massa mysigt prat, te och rabarberpaj. Kvart i elva åkte jag och Julia - och då var vi först iväg. Vi hade kunnat sitta där hur länge som helst kändes det som.
Vi fick också tillbaka personliga brev som vi skrev precis när vi började ettan. Brev vi skrev till vår lärare för att berätta om oss själva. De breven fick vi tillbaka och läste skrattande upp för varandra. Allas brev var verkligen karakteristiska och vi skrattade gott åt hur bra vi trots allt känner igen varandras stilar. Det var verkligen slående. Mitt brev var lillgammalt...skämtsamt men ändå med en form av allvarlig underton...och förvånansvärt korrekt i språket (förutom alla "man" som jag idag hatar att skriva).
Nu har vi börjat på slutet. Och idag ska jag försvara två betyg som ligger och väger (mellan höga nivåer visserligen). Bland annat ska vi leka på stan - märkligt att få betyg i något sådant.. Önska mig lycka till!
Nedräkning
- om en dag är ALLT skolarbete klart.
- om två dagar ska jag ha min första helt skollediga helg på tre år typ.
- om två dagar har jag och Fredrik varit tillsammans i ett helt ÅR! <3
- om fyra dagar sätta betygen.
- om sex dagar har jag mitt absolut sista framträdande på Boland på showensemblens lunchkonsert.
- om sju dagar har vi studentskiva!!
- om åtta dagar är det slut på distansförhållanden. Då kommer fredrik hem för sommaren. Lycka!
- om tio dagar ska vi pynta flaket.
- om elva dagar ska hornbergsgården stå redo för studentmottagning.
- om tolv dagar. Ja, då är det STUDENTEN!!!
Es09c, med kärlek:
Tänk- och läsvärt för alla
Länk till inlägget under som kommer från LadyDahmer www.ladydahmer.se
http://ladydahmer.alltforforaldrar.se/2012/may/utkast-maj-16-2012-1.html
Jag ser slutet, Jonathan!
Bara för att det är nära så betyder det inte att vi sitter sysslolösa. Nä, trots långhelg har jag inte varit överdrivet ledig kan man väl säga. Har alla dagar utom i fredags varit uppe mellan sju och halv åtta och börjat plugga. Ändå känns det som att jag står still i pluggandet. Åh vad jg vill bli färdig nu!
I torsdags tog mamma med sig mig för en myskväll med Dirty Dancing på Chinateatern i Estocolmo. Galet bra! Blev sådär fånigt känslosam i slutet dessutom. Ack och ve. Väldigt proffsig och snygg musikal! Före musikalbesöket var vi på favvisen Vapiano och skulle få i oss lite mat, men blev lite lätt distraherade av Marcus Schenkenberg som stod vid disken och STRETCHADE. Förmodligen kom han direkt från ett träningspass med Let's dance...
Namn?
Men så började då nästa problem... Vad ska han föräras med för smäktande namn?
Vi sitter i skrivande stund över Skype och spånar på olika namn... Mormor föreslog Eskil, vilket inte är så dumt! Men vi vill nog ha något musikinspirerat...
Våra förslag hittills:
- Gsus - Tänk att kunna säga: "Sedan vi fick in Gsus i våra liv har allt känts fantastiskt och enkelt"
- Refrängen - Tänk att kunna säga: "nä tack för oss, vi måste tänka på Refrängen!"
- Coda - ...som är synonymt med "svans"
- Quasi - betyder "nästan" och passar alltså ihop med Eljest i stan! Haha!
- Gaio - betyder "muntert" vilket lär passa vårt yrväder.
Sen spårade vi ur och började med: Tonikan, Subdominanten, Paralleltonarten, Furioso, Kvarten, Staccato...
FÖRSLAG MOTTAGES TACKSAMT!
En liten kattbebis
Fredrik och jag är kära. Inte bara i varandra. Även i den här älsklingen som blir vår nästa helg:
HÖSTEN ÄR SÄKRAD!
WHIEEEEEEEE!
Jag är stolt, glad och alldeles fullkomligt lycklig, för det är verkligen precis det här jag vill. Och jag är så otroligt glad att beskedet kom så snabbt, för nu slipper jag gå och grunna på hur det ska bli till hösten. Sångläraren ringde på vägen hem från skolan och lämnade antagningsbeskedet!
Snacka om att få bästa motivationen till att kämpa färdigt med allt. Belöningen kommer ju till sommaren och hösten, vilket nu är alldeles säkert. Åh vad det känns härligt! Mums!
En sån där dag. En bra en.
Som jag skrev tidigare så flöt det liksom på så fint på dagen. Inte heller blev det sämre av att jag efter skolan fick belöningen att äta middag på stan med bästa kör-kompis-Håkan! Najsigt! Och som grädde på moset fick jag sjunga i nästan tre härliga timmar med UAK. Då njuter jag verkligen. Allra helst idag när jag kunde stänga av allt runtomkring. Min mest egoistiska stund varje vecka är det att få repa med den kören. Det gör jag verkligen inte för någon annans skull, inte för att tjäna pengar, inte för att..ja någonting. Bara för mitt egna "må-bra-jag".
Jag är glad att jag har en sån stund varje vecka.
Dagens UAK-prövning. Utan tvekan den mest mystiska not jag någonsin sett.
Duktig som bara den!
Skoldagen tog slut tjugo i två och sedan dess har jag slitit mitt hår över en rapport i Svenska C som ska in på onsdag. Undrar om jag inte till och med lyckas slå på stort och lämna in den två dagar före deadline?! Kan vara möjligt. Kanske. Isåfall är det också värt en liten dans och några high fives. Å andra sidan är varenda uppgift som blir klar värd det nu.
Varje liten uppgift som lämnas in är ett STORT steg närmare studenten.
Strategin just nu:
1. Läsa uppgiften
2. Ordbajsa i Word. 2-5 sidor är standard.
3. Blunda och spara
4. Skicka in
5. Hoppas på det bästa
6. Glömma
Urblåst hjärna
Det blåser in i bängen på upplandsschlätt'n idag. Känns som att vinden går rakt igenom kroppen ungefär.
Nu mot skolan. Dagarna som är kvar av min tid på Boland går snart att räkna på två händer. Otäckt.
Kjolen jag har på mig idag på bilden, som endast har med vinden i inlägget att göra, tycker mamma är skitful och jag älskar den. Tur att mamma inte alltid behöver tycka jag har snyggast kläder i världen. Haha!
Kallax
Just nu sitter jag på Kallax och väntar på flyget hem. En mänsklig miss, som jag själv tar hela ansvaret över, gjorde att det blev ett sent flyg hem och ingen stipendieutdelning för mig. Egentligen skulle jag befunnit mig på Grand nu och tagit emot mitt stipendiediplom men som sagt så tog jag mig helt enkelt inte hem:
När jag skulle boka biljetter fanns inte en enda liten förmiddagsbiljett kvar till idag, eller till gårdagskvällen för den delen. Och när jag satte min tilltro till sista-minuten-biljetter visade det sig inte finnas en tillstymmelse till sådana heller. Jag får lysa med min frånvaro och tacka landstinget och mina lärare ödmjukast ändå för det fina pris jag fått!
En fin helg har det varit. En välbehövlig helg att komma bort och inte tänka så mycket på allt som är omkring. Bättre tillfälle hade inte kunnat ges till det. Nu finns förhoppningsvis lite mer motivation att röja de här tre veckorna som är kvar i skolan.
STUDENTEN OM 3 VECKOR OCH TVÅ DAGAR!!!!
...och jag är inte ens nära att bli klar med allt skolarbete som är kvar. Grattis Matilda.
Disneygig på kårhuset
Idag har jag haft en sån där lugn dag som man måste ha ibland. Det kändes som rätt tillfälle att "ta ut" en sån dag. I morgon bär det av hemåt igen och då vet jag att stressen börjar ticka igen och kommer hålla i sig de närmast kommande tre veckorna också.
Nu: mot kåren (i mammas kusin Elins cykelslang-halsband. Absoluta favvisen bland mina smycken. Mer välanvänt halsband får man leta efter i min smyckesamling. Kolla hennes hemsida för tusan: http://www.elineng.com/ Hon är sjukt duktig designer på framfart i karriären. En konstnärlig stolthet för släkten!)
Framnäs - Efteråt
Det var alltså dagen D idag. Dagen med det fetaste D du kan tänka dig. Intagningsprov på Framnäs. Alltihop började halv nio i morse när det var upprop i aulan och sedan var det fria förberedelser fram till de individuella snabbrep vi fick med ackompanjatören inför provet. Repet kändes bra och vi kom överens, dessutom var hon en väldigt kompetent pianist. MEN hon var inte särskilt följsam. Jag tänkte "det löser sig". Japp.
I pausen som blev mellan repet och sångprovet som skulle bli på eftermiddagen träffade jag på några trevliga prickar som också sökte sång så jag fick snickesnacka av mig lite. Dessutom träffade jag på en gammal bolandselev som går folkmusiklinjen - superkul!
Så var det då dags för provet. Första låten - Music for a while (H. Purcell) gick sviiiiiiinbra. Jädrans vad bra det gick! Plus att det satt en lite äldre kvinna som medbedömare och log stort hela tiden, det gjorde min dag. Låten efter var däremot lite värre, dock inte på grund av mig. Pianisten verkade inte veta att det finns något som kallas samspel när man kompar en solist, utan hon möljde på hon. Var omöjlig att få ögonkontakt med, och körde sitt race. Tråkigt eftersom det resulterade att hon rusade i tempo på låten som redan var hysterisk. Wäää. Besviken.
Hur som helst fick jag revansch i a vista/inlärningstestet. Vi fick en låt, fick gå iväg 10 min och öva och komma tillbaka sedan och sjunga upp det, och jag satte banne mig varenda liten tonjäkel. Är det nåt jag kan så är det att läsa noter i alla fall!
Efterföljande gehörs- och teoriprover var inte särskilt otäcka, allra helst inte eftersom vi fick veta att de inte var avgörande i intagningsprovet utan enbart diagnostiska (om det nu inte faller sig så att det står och väger mellan två personer i slutändan, då blir teorin avgörande....)
Så: nu är det bara att vänta. 6-7 stycken ska bli 3-5. Inom två veckor.
HÅLL ALLA TUMMAR OCH TÅR!
Ni lär ju få veta när jag fått beskedet - om jag säger så.
Framnäs - morgonen
Jag är på plats på Framnäs! Har varit här en kvart, lyckades ta mig hit med bussen iaf. Check på det! Precis som förväntat är det fler killar än tjejer här. Hoppas det inte blir fler tjejer, känslan av konkurrens blir mindre ju färre tjejer vi blir...
Nu samling i aulan!
/nervöstjej
Trägen vinner!
Idag repade jag igenom sångerna jag ska sjunga på provet på fredag och det gick verkligen över förväntan just under de här förutsättningarna. Går det lika bra på fredag som idag så kommer jag vara mäkta stolt! Nu är det bara ett och ett halvt dygn kvar tills det är till att slå på stora charmen och musikörat samt sparka igång rösten för att bevisa för Framnäsarna att det är hos dom jag hör hemma de närmast kommande 1 eller 2 åren. Jag har en bra känsla!
Jag vill ju norrut nu alltså. Det är där mitt stora hjärta finns, i dubbel bemärkelse. Tänk två år när jag får göra det jag älskar på dagtid på en utbildning jag bara hört massor av gott om, dessutom vara med den jag älskar, och kan bli stammis hos min bonusfamilj i Robertsfors (bara femton mil söderut på E4:an!) lite helger ibland. Låter som ett bra liv för mig, inte sant?
/Smånervös tjej med hopp om livet
Mycket asfalt & lite jord
Hela våren har det varit väldigt mycket asfalt och väldigt lite jord i Karlssons liv och visst, ett tag funkar det väl. Sen är det som om nånting brister i kroppen och nånting saknas. Ganska många veckor nu har jag haft någon märklig missnöjeskänsla i kroppen som visat sig då och då. Stressen har krupit omkring som små larver i hela kroppen och skapat oreda men stress brukar inte knäcka mig i normala fall.
Idag sa min mentor ett sanningens ord: "det är för att du inte har några grisar att klappa, hahaha!". Det var menat som ett skämt men han fattade nog inte hur rätt han hade. För jäklar i min lilla låda vad jag skulle behöva släppa ut bonnjäntan inom mig just nu. Instängd bland läxor och måsten skulle jag bara vilja ut ut ut och gå i skogen, klia en gris eller mata en kalv.
Känslan av att ge en nyförlöst kalv råmjölk för första gången och se den slurpa i sig för fullt, gnida den varm med ett knippe halm, eller sitta med ett dussin grisar halvt i knäet mitt i en hage i solen - det slår det mesta.
Läxor känns inte viktigt just nu. Gud sån abstinens.
Konsten att gå på studentskiva med sångförbud fyra dagar före intagningsprov i sång - och klara rösten!
Senaste veckan har jag haft en rejäl förkylning som satt sig på luftrören och hesheten i sångrösten har varit ett faktum. Igår var den ändå helt okej och jag kunde äntligen öva inför det där rackarns intagningsprovet på fredag.
Sen var det ju ett problem. Ebba hade studentskiva på flustret igår och jag och Anna hade biljetter - såklart. Och jag hade sångförbud. Och alla vet ju hur det kan bli på ett ställe där det är HÖG musik och HÖG talnivå. Men jag tänkte att jag fasen inte skulle ge mig. Studentskivan skulle minsann föräras av min närvaro och det UTAN att rösten skulle få lida.
Ett väl använt magstöd vid prat och inget skrålande, samt måttligt skålande, räddade kvällen och rösten. Ja den är precis likvärdig mot igår, om inte bättre, trots att jag kom hem klockan tre i natt.
Allt går, bara man vill.
/Dagens i-landsproblem.
På bild: Jag och fyrmänning/superman
Fly me to the moon...
Flygbiljett till Kallax är härmed bokad! På torsdag bär det av norröver för att på fredag göra intagningsprov på Framnäs Folkhögskola i Öjebyn. Nytta skall förenas med nöje - självklart bor jag under tiden hos Fredrik i Pite. Underbart ska det bli att få se honom en sväng till innan studenten!
Nu - mot skolan och tagga inför veckans alla prövningar..
Det rycker i cykeltarmen
Sen kom jag ifrån det där. Gymnasiet och jobb tog all tid och rätt var det var kunde jag inte ens prioritera att åka och kolla på klubbens egna tävlingar och det har jag endast sörjt ett fåtal gånger - fram till nu i vår. Det lockar att titta på cykel, träffa cykelmänniskor, ja hela grejen.
1:a maj har hemklubben alltid haft en traditionsenlig cykelrunda runt kommunen. "Tierps cykelrunda" och jag har varit där nere och funktionerat varje år från starten - förutom förra och förrförra året. I år var jag tillbaka och fotade och tittade och HUR roligt var det inte!? En hel hög med folk jag inte träffat på hur länge som helst som var urhärliga att träffa igen - och en uppdatering om hur cykelsverige ser ut nu. Urkul!
Det var en lite saknad värld må jag säga. Nu ska jag slå på Eurosport och titta på Giro d'Italia.
Bilder från 2009 när mammsen och jag var på målgången av Girot i Rom.
Tierpsrundan 2012
Insnöad på missar
I alla fall så är jag just nu insnöad på katter. Fredrik och jag har länge pratat om att vi - om jag som planerat flyttar upp till honom i höst - ska skaffa katt. Urmysigt! Senaste veckan har jag rentav dammsugit nätet efter katter och jesus amalia vilka gosingar jag har hittat. Och jag har en förkärlek för norska skogisar. Trots att de är envisa och hårar precis ÖVERALLT, vilket driver mig till vansinne. Men de är ju snälla, lugna, smarta och väldigt vackra. Synd att de kostar som en hel förmögenhet.
Jag är som bekant väldigt nöjd med en bondkatt också - det är ju sådana jag är uppvuxen med. En redig bondkatt i stil med barndomskatten Tussen vore fint. Grov, korthårig, ugn och rejäl. Han var en redig katt han.
Alladin
7 konstiga saker
* Mitt rum är alltid svinstökigt och ändå säger folk "ditt rum är alltid så välstädat". Ehehe. Ni som säger det kan väl komma på besök oftare...? Turbostädning före besök är alltså min cup of tea.
* Jag hatar när saker inte blir som jag tänkt eller förväntat mig. Om det inte överträffar förväntningarna förstås, men då ska det mycket till.
* Trots att jag kallar vår katt för KF skulle ingen annan bli gladare än jag över att få en liten söt kattunge. Jag kan börja grina vid blotta tanken på kattungar.
* Jag älskar brödbakning för att det är som att se ett liv växa fram ungefär. Lite som att odla (vilket jag också älskar).
* När jag sover själv ligger jag alltid i den "första hjälpen-position" man gör för att fria luftvägarna. På sida, ena benet uppdraget, ena armen ut, huvudet lite bakåt.. osv..
* Jag blir sjukt irriterad på folk som låter "julen vara ända intill påska" men får nog tysta ner mig lite. Fann nämligen häromdagen en julstjärna hängandes bakom rullgardinen i mitt ena fönster. I MAJ. "Välkommen in i vi-som-tar-julsångtexterna-på-för-stort-allvar-klubben Matilda!"
Att få en personlighet
Alla människor har en personlighet, det är bara det att alla inte har hittat den eller accepterat den. Jag tror att många människor hattar runt och letar efter sin personlighet väldigt länge och vissa kanske aldrig hittar den - medan vissa hittar den ofattbart snabbt. Det krävs även en hel del utomstående faktorer för att den där rackarns personligheten ska krypa fram. Rätt människor, rätt miljö, rätt stimulans, rätt utmaningar.
Jag träffar väldigt, väldigt många människor i min vardag och i otroligt många olika sammanhang, vilket är något som jag är mycket glad över. Det gör att jag får lära mig en hel del om människor, på både gott och ont ska väl sägas. Ibland är det trevliga och ibland mindre trevliga erfarenheter (oftast trevliga). Ända sedan jag var en liten skit har jag främst träffat väldigt mycket äldre personer i och med att jag varit så mycket med mina mor- och farföräldrar och varit ute på galej med dom under hela min uppväxt. Det har gjort att jag kommit att tycka otroligt mycket om gamla människor. Tanter och farbröder, gummor och gubbar (ja, det är faktiskt skillnad på begreppen!).
Vad är det som är så jädrans charmigt med gamla människor då?
Jo, de, om några, har en personlighet. De har levt längre än vad jag som ung människa kan föreställa mig och har en livserfarenhet som är lika lång. De behöver ingenting bevisa och behöver inte hävda sig (förutom tanterna i kakbakning och syltkok då förstås) och de har en personlighet.
Inte bara gamla människor har personlighet förstås - men man kan vara säker på att alla gamlingar har en och det är därför jag tycker så mycket om dom.
För jag älskar personer som har en personlighet och lever ut den.
Saknad
Alla bilderna nedan är tagna av Björn Lind
En sån där dag
Tack för diagnosen doktorn, nu kan jag lugnt kippa vidare efter andan.
/Lesstjej_93
